Mikro-Makro modellen för organisationsutveckling

Introduktion

Jag skriver vid min dator. Datorn består av mängder av små delar och innehåller metaller, plast och annat material. Den ger mig och många andra möjligheter att kommunicera med omvärlden, formulera tankar och söka information.

Jag sitter på en stol. Min stol består också av olika slags material – plast, gummi, tyger och metall. Stolen representerar möten, vila eller i detta fall eftersom det är en kontorsstol representerar den arbete.

Jag tittar på klockan. Även en klocka består av mängder av små delar i olika material. Den representerar tid.

Snart är det dags att fika. Jag tror att jag tar mig en apelsin. Apelsinen består av skal, kärnor, vita trådar, juice, vitaminer och mycket annat. Den är ett exempel på en citrusfrukt, får mig att tänka på länder den odlas i, representerar hälsosam mat och får mig även att tänka på påskskidturer med pausen, apelsiner, solen, barnen mitt i en fjällbacke.

Mängder av affischer sätts upp runt om i stan under den senaste valrörelsen. Affischerna talar om att vi borde ha ett mänskligare Sverige där alla får plats, få leva i trygghet och säkerhet, med en skola för alla och en humant och personligt bemötande inom vården. Det är svårt att inte hålla med en valaffisch och sällan tycker man det motsatta.

Det är också poängen. Var och en ska kunna läsa in sina egna personliga lösningar i de allmänna uppropen som valaffischerna kommunicerar.

Syfte

Det finns mängder av olika modeller för organisationsutveckling. Det finns mängder av olika teorier om hur bra journalistik ser ut. Givetvis finns olika uppfattningar om hur politiker bör formulera sig, tänka och göra.

Denna korta skrift har som avsikt att presentera en modell för organisationsutveckling, journalistik och politik som jag anser kan bidra till en kvalitetshöjning av hur vi driver organisationer, hur journalister ställer frågor och hur politiker och politiska partier driver sina frågor.

Modellen är egentligen mycket enkel men som det är med många bra modeller kräver det disciplin och förståelse för att följa den på ett effektivt sätt.

Bakgrund

Min egen bakgrund är som skolforskare och jag kommer att ha många skolreferenser här eftersom det är det området jag kan bäst. Jag hävdar dock att modellen kan användas inom alla möjliga organisationer från stora företag till myndigheter till institutioner som vård och skola till småföretagare och även till soloföretagare som jag själv.

Skolutveckling är särskilt intressant i detta sammanhang. Det beror på att skolan är en institution som är fången i sitt eget förflutna, med mängder av traditioner, regler och styrmodeller som utmanas i den nya tidsåldern med nya vägar till information, kunskap, kommunikation och möten.

Den är också intressant ur ett journalistiskt perspektiv. Om journalister fortsätter att ställa ”fel” frågor så förvärrar de skolans kris istället för att avhjälpa den. Anledningen är den att media har stort inflytande i medborgarnas och politikers uppfattning av utmaningarna. Om media formulerar skolans problem som ett ”disciplinproblem” och ett ordning-och redaproblem, påverkar det alla inblandade: politikers, lärares, föräldrars och elevers syn på skolans utmaningar.

Skolan är också intressant ur ett politiskt perspektiv där politiker, av nöd och tradition, fokuserar på åtgärder som möjligtvis kan åstadkommas inom en fyraårig valperiod. Då får frågor om skolans resultat i ett internationellt perspektiv mycket mer uppmärksamhet än frågor om skolans syfte och roll i ett snabbt föränderligt samhälle.

Kan det finnas en enkel tankemodell för utveckling, journalistik och politik som bygger på samma grundtanke och som är användbar i många situationer?

Mikro-Makro modellen

Den ovannämnda apelsinen, stolen, datorn och klockan är fysiska objekt. Fysiska objekt består av fysiskt material. Men dessa fysiska objekt representerar saker som har större syfte och mening än själva materialet som ingår.

Många fenomen kan beskrivas på detta sätt. En klänning eller en sko består av ett specifikt material, men kan också representera mode och trender, vilket är mycket större fenomen är själva materialet. Även materialet kan få en att tänka möjligtvis på djurvård, barnarbete, export-import regler, prissättning, marknadsföring och mycket annat som en sko eller klänning faktiskt består av rent fysiskt.

Beståndsdelarna i ett objekt kan sägas vara mikroaspekten av objektet. När man associerar till vad objektet representerar är det makroaspekten av objektet.

Med andra ord kärnorna, trådarna, vitaminerna är mikroaspekter av en apelsin. Hälsa, familjegemenskap i skidbacken och odlingsplatser är saker som apelsinen kan representera ur ett makroperspektiv. Det representerar saker som är större än själva apelsinen.

Det jag hävdar här är att organisationsutveckling, bra journalistik eller genomtänkt politiskt policy och agerande gagnas av detta makro-mikro perspektiv.

Exempel värdegrund

Låt mig illustrera med en fråga från skolans inre arbete – det som kallas för värdegrundsarbete. Makroperspektivet representeras av mängder av värdegrundsdokument som skolor producerar som ska illustrera värden som skolan står för. Dessa är nästan alltid formulerade på en makronivå, rent lingvistiskt. I nästan vilken skola som helst i Sverige kommer du att se affischer som pratar om betydelsen av värdeord som hänsyn, respekt, samarbete, glädje, uppmuntran och liknande.

Om vi ser en valaffisch där det står, ”Ett mänskligare Sverige” eller ”En skola där alla lyckas” är det svårt att låta bli att nicka och tycka att det vore bra. Samma sak gäller skolans värdeord. Det är svårt att tycka att det är fel med respekt, hänsyn, samarbete, glädje och uppmuntran.

Problemet är, som lingvister brukar säga, att begrepp som hänsyn representerar ett ”yt”- språk. Det är svårt att tolka eller snarare så att folk tolkar begreppen olika – ja, särskilt om man är 12 år och läser att man borde ta hänsyn. Hänsyn är ett viktigt makrobegrepp, men utan en definition på mikronivå saknar den större delar av sin potential att påverka beteende.

Om man istället har en kampanj på skolan att till exempel ”öppna dörrar för varandra”, eller säga ”Hej” till varandra så är vi på mikronivån, som ofta är ett beteende nivå. ”Djup”-språket, om jag nu tolkar lingvisterna rätt, infaller när orden får en personlig betydelse eller mening till skillnad från yt-språket.

Om en elev öppnar dörren för dig när du kommer till en skola, säger du naturligtvis, ”Tack för att du öppnade dörren för mig.” När du lägger till, ”Det var mycket artigt av dig,”, länkar du samman makro (värdegrundsord som hänsyn och artighet) med mikronivån som är beteendet att öppna dörren. Då har man en rimlig chans att påverka elevernas agerande gentemot varandra och de vuxna.

Nyckeln är att länka dessa två saker till varandra. Regler är ofta formulerade på mikronivån. ”Kasta inte snöbollar på varandra.” Värdeord är formulerade på en makronivå, ”Visa hänsyn mot varandra.” Regler kan man i och för sig följa utan att veta vitsen, men de har en större chans att efterföljas med en förståelse för regelns högre syfte. Värdeord är givetvis bra att ha men utan att länkas till specifikt beteende har de allt som oftast mycket lite påverkan. Det är kombinationen som ger effekt.

En körskollärare kan berätta för sin adept om konsekvenserna av att överträda fartgränser och hur stora böterna är. Det är mikronivån. Men när läraren berättar att fartgränser egentligen handlar om respekt för djur och människor i närheten kan, förhoppningsvis, eleven få en förståelse för fartgränser på en högre nivå. Det är inte bara frågan om jag ”åker dit” eller blir upptäckt och vad jag får betala, utan en fråga om hänsyn till de boende i området som kan drabbas.

Exemplet här gäller skolan men det är lätt att se paralleller i organisationers värdegrundsarbete och policyarbete. Det är lätt att formulera en jämställdhetspolicy och en miljöpolicy men det är först när denna policy länkas samman med specifika åtgärder för att förverkliga policyn i praktiken som saker och ting kommer att utvecklas. Om man som medarbetare dessutom exakt förstår vilka egna beteenden som kan förändras för att arbeta mer jämställt eller miljömässigt finns ännu större chans att lyckas.

Exempel skolutveckling

Inom alla typer av organisationer, och absolut inom politiken, finns en viss förståelse för makro-mikro tänkande. Politiker begriper att de, till slut, måste formulera lagstiftning som helst ska stämma överens med värdegrunden och policytanken som deras partier representerar.

Det är när man hamnar mitt emellan makro- och mikronivån som problemen uppstår, som mycket väl illustreras av en serie beslut för skolutveckling som inte har haft och inte heller kommer att ha den avsedda effekten.

En anledning till detta är att man inte i tillräckligt hög grad har definierat, på makronivån, vad man vill ha för effekt och länkat det till mikronivån – specifika åtgärder.

Hur definierar man skolans syfte? På makronivån skulle man kunna säga följande:

Skolans syfte är att fostra unga människor att kunna försvara och utveckla vår demokrati.

Demokrati är ett makrobegrepp, ett begrepp som är svårt att exakt definiera.

Demokratibegreppet kan diskuteras i det oändliga, men poängen är att statsmakten och politiken snarare har definierat vad en bra skola är på följande sätt:

En bra skola är en skola som placerar sig högt i internationella kunskapsundersökningar och nationella ranknings bedömningar.

Denna formulering kan sägas vara på en mellannivå. Mikronivån handlar snarare om specifika kurser som ska klaras av. Makronivån handlar om stora begrepp som, till exempel, demokrati. Att klara sig bra i internationella undersökningar är en mellannivå som snarare bidrar till osäkerhet än tydlighet.

Att höja skolans betygsresultat är också ett exempel på en mellannivå. Det är ytterst få personer som inte förstår att det inte finns ett starkt samband mellan höga betyg eller höga resultat på t.ex. Pisa-undersökningen och förmågan att agera konstruktivt i vår demokrati. Höga betyg är en kommentar på din förmåga att klara skolans arbete, inte ett bevis på att du är en konstruktiv medborgare som kan samarbeta väl med andra och visa respekt.

Vandra uppåt och neråt

Skolans styrdokument, till exempel läroplaner gör ett rätt bra arbete med att vandra mellan makro- och mikronivåer. Mikronivån representeras av de kunskaper och färdigheter man förväntas ha på olika nivåer inom systemet. Makronivån representeras av formuleringar av förmågor och egenskaper som man vill att skolan ska leda till.

Om det finns en ”hemlighet” bakom framgångsrik organisationsutveckling är det att de i ledande ställning ofta vandrar från makro (uppåt) till neråt (mikro) och tillbaka igen. Ständigt relaterar de övergripande mål och visioner till specifika åtgärder, samtidigt som de ser till att de specifika åtgärderna på mikronivån stämmer överens med makronivåns värderingskaraktär.

Låt mig visa exempel från ett annat fält – vad bra författare och vad bra föreläsare (och lärare) gör. Böckernas bok, Bibeln, är en klassisk vandring mellan mikronivå med mycket konkreta berättelser om specifika personer och specifika händelser inramade i budskap om etik och levnadsprinciper. Även bra deckare följer detta mönster. De är mikrodrivna – händelse för händelse – men de bästa är ofta samtidigt kommentarer kring samhällsutvecklingen och behandlar mänskliga utmaningar som, till exempel, avund, revansch, kärlek och hat.

Bra föreläsare och bra lärare gör detta. De förklarar principer, tanken bakom teorin och det övergripande syftet. Varför ska vi lära oss detta? En bra lärare i franska startar läsåret med att prata med eleverna om syftet med att lära sig ett nytt språk och om en annan kultur. Läraren börjar inte på mikronivån – nu ska vi studera oregelbundna verbformer i imperfektum. Lärare med fokus på mikronivån missuppfattar sitt uppdrag, som de definierar som att ”klara kursen” eller hålla en viss betygsnivå.

Det räcker endast för ett fåtal av de mest motiverade eleverna som gärna vill ha höga betyg. Men det räcker knappast för att engagera andra som knappt förstår varför de är där över huvud taget.

Lärarutbildningen i Sverige ligger på en mycket hög makronivå efter flytten från ”seminarier” (som var oftast mikrofokuserade) till universiteten. Utan mikronivån vet de nya lärarna knappt hur de ska agera för att få elevernas förtroende. Makro utan mikro fungerar inte. Men mikro – att lära sig en teknik för att få allas uppmärksamhet i början på en lektion, fungerar inte heller om man inte har studerat olika ledarskapsteorier. Man behöver både och.

Bra fackböcker följer samma exempel. Endast teori utan tydligare, konkreta exempel har mycket lite inflytande på läsarens värderingar och sedan läsarens agerande. En bok med bara tips och praktiska exempel uppfyller inte heller sitt syfte om läsaren inte förstår principerna bakom tipsen så att de själva kan skapa nya övningar. Det är svårt att vara en bra kock på hög nivå utan förståelse för näring, kemi, hälsa och design hur bra man än är på att följa recept eller skriva recept.

En läkare som fokuserar på mikronivån – symptomletande – kan lyckas lindra symptom, men utan förståelse för patientens allmänna hälsotillstånd och hälsobeteende blir det snart ett återbesök. Doktorn har möjligtvis lindrat symptomen men inte förebyggt framtida hälsoproblem.

Allt detta är rätt logiskt, som läsaren mycket väl förstår, men det har väldigt stora konsekvenser för hur organisationer och individer agerar.

Exempel journalistik

Om dessa frågor inte berörs och kopplas samman till enskilda skolexempel leder reportagen inte läsaren vidare till en högre förståelse. Jag får hoppas att det är journalisternas önskan att skildra samhällsproblem och utveckling så att läsaren inte bara är medveten om enskilda händelser utan de bakomliggande orsakerna till varför det har blivit som det har blivit.

Återigen låt mig ta ett skolexempel. Jag ser en lärare som introducerar storhetstiden för eleverna i år sex genom en powerpoint presentation av häxjakter som pågick på 1600-talet i Sverige. Lärarens berättelse och powerpointbilderna beskriver datum, platser och händelser. Det är inget fel med denna mikronivå.

Felet är att detta som hände då – att man brände kvinnor på bål för deras kön, oliktänkande eller oförmåga att anpassa sig, eller för att någon, helt enkelt inte gillade dem – pågår i nuet. Vi bränner inte kvinnor på bål, men vi ”bränner” varandra på Facebook och i chatsajter varje dag. Inte ett ord under lektionen jag observerar leder eleverna från mikronivån – fakta om häxjakter på 1600-talet – till nuet. Med andra ord, inte ett ord sägs om det övergripande samhälleliga problem som representeras av det extrema, att man brände kvinnor på bål på 1600-talet som ännu existerar idag – hur vi beter oss mot människor som inte tycker eller agerar som vi och hur detta sker med både fysiska medel (kvinnomisshandel) och psykiska medel (hot, elaka sms eller nedlåtande kommentarer.)

Utan denna vandring från makro till mikro tillbaka till makronivån kommer lektionen att ha föga effekt på elevernas värdegrunder eller högre kunskapsnivåer även om de kanske kan klara sitt prov genom att pränta ner rätt årtionde och sekel för häxbränning i Sverige.

Bra journalister, författare, lärare och ledare vandrar från makro till mikro, tillbaka till makro, ner till mikro igen – upp och ner, upp och ner. Från teori till praktik tillbaka till teori. Från teori till exempel och tillbaka till teori igen. Eller från exempel till en övergripande princip eller teori, tillbaka till flera exempel och så upp igen.

Exempel politik

Obama sa, 2008, ”Yes, we can,” men definierade inte ”what we can.” Det är ett utmärkt slagord och fungerade bra i en valkampanj, men räcker inte. Jo, säger han, ”vi kan ändra hälsovårdsförsäkringssystemet för att inkludera alla amerikaner.” Bra så. Men när lagstiftningen kom till så var fokus flyttat från makronivå – bra hälsoförsäkring för alla – till mikronivå och resulterade i ett dokument som underlag för lagstiftningen som var en detaljrik 800-sidig beskrivning av olika regler, bestämmelser och undantag. Ingen lyckades kommunicera detta på ett tydligt sätt. Inte förvånande. Men konsekvensen blev mängder av missförstånd som skapade en handlingsförlamning i kongressen som Obamaregeringen ännu inte hämtat sig ifrån.

I Sverige kan vi läsa att ”Allt börjar med en bra lärare” som Lärarförbundet hävdar eller att ”Framtiden börjar i klassrummet” som Folkpartiet hävdade i valet 2010. Båda påståenden, som vilken tänkande människa (tycker jag!) bör upptäcka är falska. Framtiden börjar varken i klassrummet eller med en bra lärare. Framtiden börjar i hemmet. Allt börjar med bra föräldrar. Sedan kan vi ha en lång diskussion om vad ”bra” föräldrar betyder eller vad som menas med en solid familjestruktur. Det är inte lätta frågor.

Men så länge skoldebatten inte handlar om föräldrars livsvillkor och förutsättningar att ge trygghet, näring och stöd till sina barn kommer absolut ingenting att hända som lindrar skolans problem. Skolans problem är ett samhällsproblem, inte uteslutande ett skolproblem eller lärarproblem.

Politiker har ett stort behov av att generalisera och förenkla. Det är begripligt. Långa teoretiska inlägg fungerar inte i en valkampanj eller till en förklaring av partiets eller regeringens policys. Det ligger i sakens natur att använda ett s.k. ”yt-språk”.

Det jag hävdar är att om man överskrider gränsen genom att allt som oftast använda slagord och abstraktioner som lösningar för komplicerade samhällsproblem kommer varken politiker själva eller medborgarna som de vill påverka att få en högre förståelse för problemen. Det blir fel eftersom man då lägger sitt fokus på helt fel saker. ”Mer disciplin i skolan” är knappast en lösning på skolans problem eftersom skolans problem är så mycket mer komplexa och till stor del beror på en utveckling som sker i nästan alla välfärdssamhällen. Sverige råkar vara först, men tro inte ett ögonblick att finska lärare inte kommer att ha svårt med ordningen i sina grupper om tio år eftersom skolan inte har och aldrig kommer att återfå samma status och betydelse i samhället nu när information är tillgänglig via nätet när och var som helst.

Denna modell – att vandra mellan makro- och mikronivåer i sina argument är knappast en enkel lättbegriplig väg att vandra för våra politiker. Som sagt, det ligger i sakens natur att förenkla för att övertyga.

Jag bara menar att om vi har haft, till exempel, en skolminister som har fastnat i mellannivån utan att analysera den samhällsövergripande strukturomvandling som äger rum och inte heller har förståelse för mikronivån, hur bra undervisning går till (som vandrar mellan makro- och mikronivåer) eller inte heller förstår att betygsgenomsnitt och bra Pisaresultat bara säger en liten, liten del av sanningen om skolans hälsotillstånd – ja då gör man fel analys av problemet vilket leder till fel åtgärder, vilket leder till ännu större problem för denna institution.

Till vår f d skolministerns försvar vill jag tillägga att inte heller något annat parti tycks ha en skolpolitik ovanför mellannivån. Jo, vackra ord om att alla ska med finns, men sedan fastnar man i betygs-Pisa-disciplin-lärarlöner-dokumentations-schema- frågor som ju är mellannivån också som i förlängningen har marginell effekt på skolutveckling.

De stora frågorna

Utveckling börjar med att ställa de stora, övergripande makrofrågorna. Varje bra journalist, politiker, skolledare, företagsledare, sjuksköterska, affärsinnehavare, IT-konsult med flera bör börja högst upp på skalan makro-mikro.

De stora frågorna inom mitt kompetensområde, skolutveckling, är till exempel:

Vad är skolans syfte?
Hur går lärande till?
Vad är lärarens viktigaste uppdrag?
Hur kan elever äga mera av sin agenda?
Hur kan vi komma från extern motivation till intern motivation?
Vilka egenskaper vill vi fostra?
Vilka metoder ger både kunskaper, tränar förmågor och främjar ansvar?
Vad menar vi med ansvar?
Vilka resultat är viktigast och hur ska dessa definieras och mätas?
Hur påverkas skolans existensberättigande och tillvägagångssätt av samhällsutvecklingen?
Hur påverkar vissa trender och förändringar, till exempel, demografiska förändringar, värderingsförändringar, teknikförändringar idén om vad skolan ska vara till för för skolans vardagliga praxis?
Vad är de olika konsekvenserna för kunskap och fostran av olika undervisningsmetoder?
Hur får vi en bättre balans mellan individens utveckling och gruppens utveckling (det kollektiva som samhället alltid behöver)?
Hur vet vi om utvecklingen går framåt? Vilka mått ska vi använda? Vilket bevis letar vi efter?
Hur ska vi utbilda de bästa lärarna och vad menar vi definierar ”bästa” lärare och vad som är bra undervisning?
Hur kan vi få en bättre balans mellan skolans roll och föräldrarnas roll i barns lärande och utveckling?

Och listan kan, naturligtvis göras mycket längre.

Det är inte svårt att se hur makro-mikrotänkande kan tillämpas i många andra sammanhang.

En företagsledare kan knappast leda sin organisation mot framtiden utan att ställa stora övergripande frågor, som till exempel:

Vad är det egentligen som vi gör?
Varför finns vi idag?
Varför ska vi finnas kvar om fem eller tio eller trettio år?
Hur kombinerar vi behovet av avkastning med behovet av samhällsnytta?
Vad är vår styrka som organisation?
Hur tar vi vara på medarbetarnas kompetenser och styrkor?
Hur kan vi ha en ännu bättre dialog med våra kunder och affärspartners?
På vilken människosyn grundas vår personalpolitik?
Lever vi vår värdegrund?
Hur definierar vi framgång?
Hur mäter vi våra resultat, förutom de vanliga finansiella måtten?
Hur vill vi att omvärlden och våra kunder ska se på oss?
Vilka kunskaper och kompetenser behövs för framtiden?
Hur kompetensutvecklar vi vår personal? Hur drar vi fördel av människors olikhet?
Hur kommunicerar vi företagets riktning, mål, värderingar och metoder till varandra och till omvärlden?
I vilken kategori vill vi egentligen vara världsledande?
Hur definierar vi kvalitet på våra produkter och tjänster?

Och så vidare!

Jag glömmer aldrig en TV- intervju med Alf Svensson, partiledare för Kristdemokraterna flera val innan de kom in i riksdagen. Journalisten började med en rätt aggressiv fråga som skulle ställa honom mot väggen. ”Ni har försökt att komma in i riksdagen i tjugo år utan att lyckas. Är det inte lika bra att ge upp?” Ja, det är i alla fall mitt minne av frågan.

Naturligtvis finns det ett helt annat sätt att börja en liknande intervju på. ”Ni har försökt att komma in i riksdagen i tjugo år utan att ännu lyckas. Vad är din drivkraft som politiker och hur orkar du trots mängder av misslyckanden?”

Detta är en fråga som leder uppåt till makronivån. Varför håller Alf Svensson på? Vad är hans viktigaste budskap? Vad har hans parti att erbjuda som de andra inte har?

Det är journalistens utgångspunkt – frågor om värderingar, syfte, drivkraft – utifrån det ställer man frågor om mikronivån. Hur tänkte ni omvandla denna idé till praktisk lagstiftning? Hur, exakt, ska ni agera i denna fråga? Det finns gott om utrymme att ”ställa politikern mot väggen” men det blir intressant först när man vet mera om den drivkraft och värdegrund som ligger bakom partiets politik och den politiker som ska stå för denna politik i praktisk handling.

Personlig utveckling

Samma principer om makro-mikronivåer gäller för personlig utveckling och yrkesutveckling.

Vad är mitt syfte (purpose)?
Vilken värdegrund står jag för?
Lever jag min värdegrund?
Inom vilket område vill jag göra mest avtryck?
Hur kan jag hjälpa min organisation att bli bättre?
Hur kan jag hjälpa mina kollegor att bättre utnyttja sina styrkor?
Vad är mina styrkor som person och som yrkesmänniska?
Vart vill jag vara om fem, tio eller tjugo år?
Vad är min bild av framtiden?
Hur vill jag påverka och interagera med dem som är mig närmast – min familj, vänner och arbetskamrater?
I vilken riktning vill jag helst påverka samhällsutveckling?
Hur kan jag kombinera mitt behov av försörjning med samhällsnytta?
Vad är det som gör mig nöjd, stolt, engagerad eller upprörd?

Som följs upp av mikrofrågorna…

En sak jag kan göra i morgon för att lyfta fram någon i min närmaste omgivning.
En sak jag kan göra i morgon för att bättre leva som jag lär.
En sak jag kan göra i morgon för att bättre ta vara på mina styrkor.
En sak jag kan göra i morgon för att känna mig ännu mer stolt.

Och så vidare.

Modellen i bild

Välj ett ”tema”. Några exempel: En marknadsplan, en politisk fråga eller kampanj, ett reportage om vården, en omorganisation, en lektion, organisationsutveckling, miljöpolicy eller vad det nu må vara som är aktuellt och av betydelse att utveckla.

Makronivån handlar om vision, syfte, mål, värderingar – ja, varför gör vi på detta sätt? Vad vill vi åstadkomma? Vad är det övergripande syftet med det vi gör eller det vi tänker göra?

Mikronivån handlar om vad man faktiskt gör – vem gör det, när, hur, var?

På makronivån frågar chefen i ett medarbetarsamtal: Hur definierar du ditt uppdrag? Journalisten frågar kommunpolitikern: Vad var syftet med detta beslut? Läraren frågar sig själv och sina kollegor: Vad är syftet med denna utflykt eller denna lektion? Politikern frågar sig själv och sina partikamrater: Vad vill jag att detta beslut ska leda till på sikt?

Sedan frågar chefen i ett medarbetarsamtal: Vad är ett exempel på en sak du kan göra denna vecka för att uppleva att du hålla dig ännu närmare ditt uppdrag? Journalisten frågar kommunpolitikern: Hur vet du att detta beslut har haft den avsedda effekten? Läraren ställer ytterligare en fråga till sig själv och till sina kollegor: Hur ska denna aktivitet organiseras så att vi kan uppfylla syftet med den? Politikern frågar sig själv och sina partikamrater: Hur ska detta följas upp – vem gör vad?

Visioner, mål, värderingar är viktiga. De representerar makronivån.

Det är när makronivån kombineras med mikronivån som utveckling kommer att äga rum.

Inom dig själv.

Inom din organisation.

Inom din profession

Inom samhällsutvecklingen.

Vägen framåt består av en vandring upp och ner, fram och tillbaka i en evig makro-mikro dialog med dig själv, dina kollegor, dina chefer, dina kunder, dina elever, dina patienter eller de du intervjuar och rapporterar om.

Sök vidare

TeachTalk.se

Aktuella böcker av John Steinberg

Lyckas med digitala verktyg i skolan, Gothia Fortbildning, 2013.
Ledarskap i klassrummet. Handbok i arbetsro och effektivt lärande, ny upplaga, Gothia Fortbildning, 2013.
Att vända en klass. Från oro till fokus (med Åsa Sourander), ny upplaga, Gothia Fortbildning, 2013,
Lärarskicklighet. Metoder för framgångsrikt ledarskap. Gothia Fortbildning, 2015.
Se även webbutbildningen, Lärarskicklighet: 59 färdigheter hos Gothia Fortbildning.
Hitta lärarnas guldstunder. Lärarförbundets förlag, 2011
Lektionen är helig. Lärarförbundets förlag, 2010.

Allt eftersom fylls biblioteket här på TeachTalk med nya e-böcker.

På www.steinberg.se kan du även få aktuell information om sina föreläsningar och böcker.

Makro-Mikro modellen för skolutveckling

(med exempel även från journalistik och politik)

John Steinberg

Motsvarar ca 15 A4 sidor

Kontaktinformation

Eldstjälsförlaget/Steinbergs Utbildnings AB

John Steinberg

Norrvägen 3, 193 91 Sigtuna

Tel: 0702-110900

E-post: john@steinberg.se

www.steinberg.se Information om John Steinbergs föreläsningar, kurser, böcker, m.m.

www.steinberg.se/folja-john/ Här kan du anmäla dig till Johns nyhetsbrev.

www.facebook.com/johnsteinberg1 Gilla den och följa Johns tankar om skolutveckling med länkar till intressanta artiklar.

www.twitter.com/johnsteinberg1 är Johns Twitter-adress

www.logistikteamet.se/steinberg Här kan du beställa Johns tryckta äldre böcker.

Information om Johns aktuella fysiska, publicerade böcker finns på www.steinberg.se/johns-bocker/ och hos de flera internet bokhandel.

ISBN 978-91-88049-14-8