En del debattörer menar att det är dags för ”långsam” pedagogik! Istället för att hinna så mycket som möjligt så borde vi stanna upp och gå mer på djupet.

Samtidigt vet vi att ”systemet” sätter press på kvantitet snarare än kvalitet och pedagoger kämpar oavbrutet för att ”hinna med” sina kurser.

Det är märkligt vad man hittar på Internet. Artikeln nedan är hämtad från en sajt som heter The Slow Movement. Där finns artiklar om långsam mat, pengar och städer, bland annat. Det är en rörelse som vill motarbeta den tempohöjning som har skett på senare år.

Visst förstår vi poängen, särskilt i skolans värld, där pressen att hinna med kan hindra djupare diskussioner och även kvalitet i elevernas arbete. Det är, till exempel, lättare att sätta några ord i kanten på en uppsats (eller i värsta fall bara ge den ett betyg) än att be eleven skriva om, förbättra – fyra-fem gånger. Som lärare blir man jobbig och tråkig, men ibland måste man vara just jobbig och tråkig för att verkligen se till att elevernas arbeten blir kvalitetsmässigt bättre.

Debatten bör handla mera om vad det är som leder till ett djupare lärande än allt man måste hinna med. De flesta av oss är produkter av en ”hinna med” mentalitet – så var det i många av våra skolgångar. Vi klarade kursen och pluggade för provet men många gånger utan förståelse.

Visst har vi ett ansvar att hinna med det som styrdokumenten vill att vi ska hinna med, men vi har också en förpliktelse att leda fram till en djupare förståelse. Och det kan ta tid.

Ert kvartssamtal

Hur var din skolgång – snabb eller långsam? Hur är din undervisning – snabb eller långsam?

Diskutera idén om långsam pedagogik, vad det innebär och vad det har för konsekvenser. Ta exempel från innehåll du går igenom med dina elever just nu.

När ska man vara jobbig och be eleverna skriva om, göra om och förbättra? Visst måste detta vara delvis individuellt, men det finns en viktig princip att diskutera och det är hur vi lär eleverna att tänka kvalitativt och inte kvantitativt.