Kan man säga till föräldrarna? ”Det är uppenbart att din son sover för lite och är uppe sent på kvällarna. Han är väldigt trött när han kommer till skolan och har därför svårt att koncentrera sig. Det är ditt uppdrag som förälder att se till att han är tillräckligt utvilad när han kommer till skolan och jag förväntar mig en ändring.”

Jag (John) skriver dessa rader efter att ha tittat på en fascinerande TV-serie om advokater i New York! Mycket bra manus med starka, orädda personligheter som pratar direkt till varandra tillsynes bekväma med konflikter. Rakt på. Pang! Jag är rätt konflikträdd som person – man ska alltid komma överens, alla vill väl, allt måste bli bra! Med andra ord, att säga direkt till en förälder att de och sonen måste skärpa sig är inte riktigt min grej.

Jag undrar ibland om inte vi i skolan, inte bara jag, är alltför konflikträdda i vår iver att vara trevliga och tillmötesgående och att det ibland behövs att vi säger ifrån.

Det hjälper knappast eleven (och föräldern) att vi inte reagerar när det inte fungerar så bra. Silkesvantar i all ära, men ibland behöver vi gå mer rakt på.

Att förmedla obekväm information

Att säga ifrån

Att ge direktiv

Att följa upp

Att ange konsekvenser

Att vara arg

Att ”knuffa” framåt

Somliga kan handskas med konflikter bättre än andra, men konflikter tillhör vardagen när man har med 25 barn och ungdomar att göra samt deras föräldrar. Som pedagog har du ansvar för att hela gruppen ska fungera och du vill att varje individ inom denna grupp ska växa och lära sig.

Okey – att vara arg hjälper inte i längden om det inte följs upp med någonting konstruktivt. Men det är inte konstruktivt för någon att låtsas som om allt är bra när det inte är det!

Ert kvartssamtal

På en skala 1-10, hur ängslig är du att ta itu med svåra samtal med föräldrarna?

Berätta gärna om en situation när du blev arg, besviken eller irriterad utan att du gjorde någonting åt det.

Berätta om en situation där du tog itu med en konflikt och det blev bra till slut. Vad hände?