Detta är det tredje av sex inlägg om formativ bedömning. Syftet är att komma åt väsentligheterna och diskutera syfte, tillvägagångssätt och konsekvenser.

…”att bedömningens verkliga syfte är att upplysa läraren om vad som behöver göras härnäst.” (Dylan Wiliam i boken Att följa lärande)

Här hittar vi den stora skillnaden mellan den vanliga, summativa bedömningen som har gjorts i generationer och det som kallas för formativ bedömning, som enkelt uttryckt betyder feedback under resan mot lärande.

I generationer har bedömning använts för att kontrollera VAD eleverna HAR lärt sig. Detta är, givetvis, inte helt ointressant. Siffror eller bokstäver, åtminstone om de kompletteras med bra feedback kan fungera. Men knappast optimalt. Formativ bedömning avser att skapa ett alternativt sätt att se på feedback och därmed lärande.

Det är bättre (vår tolkning vill vi betona) att hjälpa eleverna att förstå HUR de lär sig. Ämnen och lektioner kommer och går, men hur blir man bäst förberedd på ett kunskapssamhälle med ständiga krav på nytt lärande. Jo, om man kan klara skolans kursmål är det ett slags bevis för att man kan klara lärande, men vi är många som kan vittna om att i skolan lärde man sig väldigt lite om studieteknik, om hur hjärnan fungerar och hur lärande går till – för att inte nämna att man lärde sig ett system för att klara olika prov utan någon djupare förståelse för innehållet.

Ett bra exempel på vad Dylan Wiliam menar med inledningscitatet är att se hur vi bearbetar de nationella proven. I bästa fall tar man lärdom av provresultatet för att dra slutsatser om vad man behöver göra om och göra bättre som lärare. Har ni den diskussionen på er skola är det bara att gratulera. Ännu bättre är om denna diskussion äger rum ofta utifrån vanliga lektioner.

  • Hur vet vi och tar reda på om eleverna förstår?
  • Hur kan vi oftare kolla att alla förstår och inte bara några?
  • Hur ska vi göra för att hjälpa dem som inte förstår?
  • Vad ska vi göra annorlunda nästa gång vi undervisar om samma moment?
  • Vad har vi lärt oss om hur vårt sätt att undervisa påverkar elevernas förståelse?
  • Du rättar uppsatser eller prov. Drar du också slutsatser för din egen undervisning så att ”du vet vad som ska göras härnäst”?

Ert kvartssamtal

När fick du en ”aha-upplevelse” sist om en elevs förståelse (eller ickeförståelse) för ett moment i din undervisning? Med andra ord, vad fick du för insikt om varför ditt upplägg eller din undervisning fungerade eller inte?

Ägnar vi mycket mer tid att diskutera elevernas ansvar för sitt lärande och deras inlärningssvårigheter än lärarens ansvar för att finna metoder som når fram? Diskutera!

Hur ser efterarbetet ut efter de nationella proven? Eller inom ämnesgruppen efter att flera lärare har jobbat ungefär med samma innehåll?