Vad pratar vi om egentligen?

En av de mer intressanta observationerna i Hans-Åke Scherps bok Lärandebaserad skolutveckling är att han pekar på skillnaden mellan en arbetsorganisation och en utvecklingsorganisation.

Arbetsorganisationen ska utgöra en stabiliserande och trygghetsskapande struktur som skyddar den pedagogiska verksamheten från störningar. Den inbegriper t.ex. schema, arbetslag, arbetsplaner, tjänstefördelning, elevvårdskonferenser, resultatuppföljning och kvalitetssäkring.

Detta är helt begripligt. Skolor som saknar en fungerande ”arbetsorganisation” med allt vad det innebär för rutiner kommer att ha svårt att utvecklas. Vi kan också kalla detta för skolans infrastruktur. Hur man löser vikariesituationen är ett bra exempel. Vet man vem som gör vad för att skaffa hjälp, organiserar om eller omfördelar ansvar om en kollega är borta? Vet den som hoppar in i en grupp vad det finns för rutiner, vad som ska göras, vilka mål som finns och var i ”stoffet” man befinner sig?

Om rutiner saknas för detta (och mycket annat på skolan) blir det mycket svårt att fokusera på skolans utveckling. Det är just därför det är intressant med modeller för systematisk kvalitetsutveckling eftersom man via dessa modeller kan skapa strukturer som fungerar. (Se t.ex. SIQ, Qualis, Investors in People och liknande.)

Ett annat exempel är ordningsproblem i klassrummet. Arbetsorganisationstänkande leder till tankar om bestraffning, elevvårdskonferenser, tillsägelser till föräldrar, m.m. men ett utvecklingsorganisationstänk innebär att pedagogerna sätter sig och diskuterar hur det kommer sig att flera upplever ordningsproblem i sina klasser och vad man bör ändra på i sitt bemötande eller undervisning för att skapa en annan motivation och engagemang i sitt skolarbete.

Scherp skriver (s 45) ”Styrkan i att ha en välfungerande arbetsorganisation kan samtidigt vara en skolas svaghet om man inte har en väl fungerande utvecklingsorganisation… I utvecklingsorganisationen utgör problem och störningar utgångspunkt för utvecklingsarbete.”

Det tål att fundera på. Strävan att ha en fungerande arbetsorganisation är bra, men när det går till överdrift eller tar all fokus, finns inte utrymme för utveckling. Utveckling, menar Scherp, sker när pedagogerna tar tag i de problem som uppstår i vardagen och formulerar frågor, förslag och försök att hitta orsaken och bemöta dessa utmaningar.

Vi förenklar på följande sätt: Vad pratar ni om när ni samlas i ditt arbetslag, ämnesgrupp eller personalgrupp?

Pratat ni infrastruktur – då är ni arbetsorganisationsorienterade. Pratar ni pedagogik och undervisning – ja, då har ni fokus på utveckling. Idealet är mer fokus på utveckling även om man självklart ibland måste prata om det praktiska.

Kvartssamtal.se har som syfte att underlätta just för samtal om pedagogik och utveckling genom att ge mängder av underlag för utvecklande samtal och kollegialt lärande. Detta just i syfte att mera tid ska ägnas åt utveckling. Praktiska ”infrastrukturella” frågor kommer alltid att behövas, men det vi uppmanar till är att skaffa system så att rutiner sitter på plats och att ge lika mycket om inte mer utrymme till samtal om vår profession och praxis i bemötande av eleverna.

Ert kvartssamtal

Nå, vad pratar ni om i ditt arbetslag, ämnesgrupp eller personalgrupp? Notera hur mycket tid det går åt till infrastruktur-och organisationsfrågor och hur mycket tid som går till samtal om pedagogik och utveckling.

Gör en lista över saker du och kollegorna tycker man borde prata mera om tillsammans.

Har ni på skolan en modell för systematiskt kvalitetsarbete?