Kursplaner i all ära men när verkligheten tränger sig på vad gör vi? Ignorerar den? Nämner den lite kort eller gör det till ett projekt där man går på djupet för att förstå?

Året var 1976 och jag (John) besöker en mellanstadieklass. På nyheterna denna morgon fick vi reda på att ordförande i Kinas kommunistiska parti, Mao Zedong, hade dött, ledaren för en sjättedel av världens befolkning. Det är en rätt stor händelse, om man säger så – oavsett vad man tycker om hans och landets politik.

Inte ett ord nämndes i skolan jag besökte den dagen. Jag tyckte det var märkligt då och jag tycker det är märkligt nu att man kan prata om häxjakter på 1600-talet och inte nämner häxjakter som pågår i sociala medier idag. Kopplingen mellan det förflutna och nutiden är så uppenbar.

Vilket inte är att säga att det är lätt. Det är verkligen inte lätt att prata om Syrien, ett land där halva befolkningen är på flykt, eller det som pågår i Irak, Palestina, Ukraina eller dussintals andra länder runtom i världen. Ändå vet vi att sannolikheten är stor att det sitter elever i klassrummet som kanske har släkt och bekanta som personligen påverkas av dessa händelser.

Vilka drivkrafter har förvandlat människor till terrorister? Vilka drivkrafter har gjort att intoleransen för andra religioner har blivit så stor i vissa delar av världen där man vill förinta alla som inte vill konvertera till ens egen religion och förstöra deras religiösa symboler? Varför anser vi alltid att vår egen kultur, vår egen religion, vårt eget levnadssätt nästan automatiskt är överlägsen andras?

Det ÄR just svåra frågor. Men är inte skolan till för att brottas med de svåra frågorna, att försöka förstå vår nutid utifrån ett historiskt perspektiv, att försöka begripa hur kulturer och värderingar utvecklas?

Ert kvartssamtal

Håller du med om att det är skolans uppdrag att ta upp de stora nyheterna och försöka hjälpa eleverna att förstå?

Hur kan din undervisning bli ännu mer verklighetsförankrad?

Hur drar du liknelser mellan historiska händelser och nutidens händelser?

Det är lätt att fördöma andras agerande i andra länder, t.ex. intolerans, men det är svårare att prata om sina egna fördomar och hur man själv ibland är intolerant mot andra. Borde detta och andra s.k. värderingsteman ta större plats i vår undervisning?