Vem vill inte ha engagerade elever som är nyfikna, aktiva och som ställer ”fördjupande” frågor? Det vill vi alla och här är exempel på vad man kan göra under rubriken ”Inquiry learning.”

Ett av skolans största dilemman (om inte det största) är att det är uppbyggt kring externt lärande. Det vill säga att andra har bestämt vad, hur, när, var och med vem du ska lära dig. Visst måste samhället definiera skolans syfte och delvis innehållet för att föra kulturarvet vidare. Problemet är att för mycket kontroll och styrning över innehåll och process hindrar en övergång till intern motivation.

Drivkraften att lära sig är, logiskt sätt, viktigare än att ”klara kursen”, eller komma till en högre betygsnivå. Det är väl alla lärares önskedröm om engagerade elever som vill lära sig för lärandets egen skull. Tyvärr är det mycket i systemet som motarbetar denna tanke i vår iver att kontrollera.

I denna artikel finns några idéer för den lärare som vill förflytta sina elever till en ”lärande mentalitet” istället för en ”klara kursen” mentalitet. Till exempel måste vi påminna oss att vi undervisar ungdomar i första hand och inte i ämnet i första hand. Vi har ett ansvar att väcka nyfikenhet, variera vår undervisning och ge eleverna möjligheter att prova på, upptäcka och utforska. Allt detta är lätt att säga, men svårare i praktiken. Samtidigt är det en viktig tanke att diskutera med kollegor – vad gör vi för att öka sannolikheten att vi får engagerade och delaktiga elever?

Ert kvartssamtal

Ge ett exempel på när du väckte nyfikenhet inför ett ämne eller ett moment som man brukar betrakta som tråkigt eller svårt.

Diskutera hur flexibel du är i din undervisning. Det finns en stor skillnad i att låta eleverna fylla i arbetsblad (på papper eller i datorn) och att väcka en diskussion och plocka upp de trådar som dyker upp för att leda till ny kunskap. Har vi den flexibiliteten?

Vilka undervisningsmetoder gagnar mest nyfikenhet? Kreativitet? Självständigt tänkande?