I din tankevärld, hur mycket tid ägnar du åt att analysera det som har hänt (dåtid) jämfört med att leva i nuet eller blicka mot framtiden? Det är en intressant fråga och påverkar mycket av ditt sätt att vara.

Jag beundrar dem som lever i nuet. Det har jag svårt för. Jag lever i framtiden – alltid på väg, alltid till nästa idé, alltid en tanke på morgondagen. Det gör att jag ibland har svårt att hålla blicken i ett samtal, njuta av det jag upplever just nu och uppskatta det som finns. Det är ju inte speciellt klokt att tänka på om man hinner till tåget/bussen hem mitt i en konsert, men det gör jag alldeles för ofta.

Andra människor lever mycket i det förflutna, funderar på orättvisorna de har råkat ut för, varför deras liv har blivit som det har blivit, vad de har gjort och vad de borde ha gjort istället.

Hur man tänker kring skolan kan också representeras av dessa tre tankesätt. Lever du i dåtiden, blickar du ofta tillbaka antingen för att säga till dig själv, ”Det var bättre förr” eller för att grubbla på tidigare händelser.

Att blicka framåt i skolvärlden är en nödvändighet – inte bara till nästa lektion eller ens nästa vecka, men också framåt till er vision om hur skolan ska utvecklas.

Det är bra att blicka framåt, förstås, men hur är det att leva i nuet? Detta kan göras på två sätt, det ena mer konstruktivt än det andra. Det mindre konstruktiva är att känna en uppgivenhet inför alla omedelbara krav (sju händer upp i luften, varför Kalle alltid måste förstöra, hur det kommer sig att datorerna är sönder igen). Det mer konstruktiva är att se de sju händerna upp i luften och ta det som ett tecken att du ändå har sju stycken som vill förstå. Mitt i nutidens krav, stanna upp och se in i elevernas ögon och se deras kamp, strävan, ja och även deras godhet.

Nu låter detta lite fånigt! Men prova det ”konstruktiva nuet” vid några fler tillfällen i morgon och se vad som händer.

Ert kvartssamtal

Nå, lever du allt som oftast i dåtiden, nutiden eller framtiden? Tror du att det har någon betydelse?

Ge ett exempel på någonting du skulle vilja stanna upp och visa uppskattning för i din vardag. Ett barn kanske, en kollega, hur en lektion gick är några exempel.

Prova ”det konstruktiva nuet” i ditt klassrum i morgon och berätta sedan nästa gång ni ses.