Skolan har varit en het fråga i de senaste årens valrörelser. Skolan är ju viktig, men är inte föräldrarna viktigare?

”Allt börjar med bra föräldrar. ”Framtiden börjar i hemmet.” ”Barn behöver sina föräldrar.” Vi undrar om detta inte är lite mer nära sanningen om inte precis politiskt korrekt.

Få om ens någon pratar om föräldrarnas roll att ge en bastrygghet (som förutom kärlek omsorg, uppmuntran och inlärningsstöd inkluderar frukost och rätt kläder för dagen). Samtidigt vet de flesta pedagoger att om denna bastrygghet inte finns räcker inte alltid skolan till för att fylla luckan.

Det är bara att tänka efter vad som försvårar eller underlättar koncentration för att förstå betydelsen av denna bas. Morgonkonflikter hemma, frånvarande föräldrar och ingen mat i magen – ja, inte konstigt att det blir svårt att koncentrera sig. Detta kan även leda till en annan slags otrygghet som innebär att eleven råkar ut för många konflikter på skolgården och är otrygg i sina relationer med kompisarna.

Du som lärare eller fritidspedagog kan ha alla goda intentioner i världen och även världens bästa plan för din undervisning och aktivitet, men om många barn saknar en bastrygghet blir allt mycket, mycket svårare.

Därför får vi inte nonchalera eller undervärdera föräldrarnas roll i barnens välmående. Vi har lärt upp svenska föräldrar att lämna över sina barn till förskolan, fritids och skolan. Men skolan kan inte och bör inte heller få ansvar för allt och allting. Det gäller att stärka föräldrarna och tala om hur viktiga de är och påminna om betydelsefulla hemmarutiner som underlättar koncentration och lärande.

A och O är kommunikation med hemmet. Tydliggör skolans roll och uppdrag och deras roll och uppdrag. Klargör vad som påverkar elevernas förmåga att koncentrera sig och lära sig. Sök samarbete i alla lägen. Det är en resa ni gör tillsammans: föräldrar, skolan, eleverna och ansvar ska spridas mellan tre parter och inte bara läggas på en.

Ert kvartssamtal

Detta ”kvartssamtal” är något provocerande, förstås. Håller du med eller inte? Diskutera. Varför har det blivit så svårt att prata om föräldrarnas betydelse?

Hur kan vi stärka föräldrarna i deras roll att ge barnen (och tonåringar också för all del) en bastrygghet?

Hur kan vi bli bättre på att tydliggöra ansvar mellan hem och skola?

Hur kan vi förbättra samarbete mellan hem och skola?